Susanne's profileLudde och LabanPhotosBlogListsMore Tools Help

Blog


    January 25

    Godis på tassarna

    Jag har fått en ny favoritsmak - FÖRSVARETS HUDSALVA!!
     
    Nu när det har varit mycket snö och kallt ute så smörjer mina människor in mina tassar med godis!!
    Jag skojar inte. Minst en gång om dan´, ibland flera, tar de fram en liten grön burk med godis. Bara jag ser denna burk så börjar jag slicka i luften för att visa hur gott jag tycker det är. Sen tar de och kletar in mina tassar med detta goda och då är det bara för mig att ligga och slicka i mig detta  - OCH JAG ÄR NOGGRANN 
    January 19

    Första skoldan

    Igår var jag på min nya skola för första gången. Innan vi åkte dit tog matte på mig ett "täcke" hon hade köpt. Jag höll på att skämmas ihjäl när jag förstod att hon ville att jag skulle ha det på mig när vi gick ut. Lillmatte Josse var rädd att Nahla skulle skratta åt mig. Matte for runt och packade ner godis, vatten, leksak, bajspåsar, klädde sig själv varmt och sen bar det iväg. När vi kom dit och matte skulle ta ut mig så visade det sig åter igen att min matte kan vara otroligt virrig - jag hade varken fått koppel eller halsband med mig. Som tur var så har de en hundshop där så jag fick låna vad jag behövde. Hade lillmattarna varit med hade de sagt "- Gud, va pinsam du är, mamma."
    Sen började det roliga och jag var jätteduktig. Jag klarade av att sitta och stanna kvar, jag kunde ligga och nästan stanna kvar. När vi övade kontaktövningar brydde jag mig bara lite om de andra hundarna, jag tittade faktiskt en hel del på matte. Jag klarade faktiskt av att gå förbi Nahla utan att försöka busa med henne. Köttbullarna matte belönade med är verkligen något jag gärna vill ha.
    Efter ett tag var jag dessutom överlycklig över att matte klätt ut mig i "täcket". Det var riktigt kallt därute på skånska slätten och flera av de andra hundarna frös så de skakade så deras mattar köpte täcke till dem i under kaffepausen.
     Kaffepaus förresten, paus för vem?? Där går alla tvåbenta in inomhus i värmen en lång stund och så får alla vi fyrbenta sitta ensamma i kalla bilar. Orättvist, eller??!!!
    Sen fick vi komma ut en stund igen och då skulle vi lära oss att inte dra i koppel. Vaddå, jag har väl aldrig dragit, jag kan väl inte hjälpa att matte inte går lika fort som jag.
    Matte fick tips om hur hon skulle rycka till i mitt koppel så fort det blev stramt och det säger jag, då får kopplet vara slakt för min del för det är inte trevligt med allt det ryckandet. Då går jag hellre lite saktare, om nu inte matte vill öka takten.
    January 17

    Den Där Matte

    Alltså Mattar, jag bara säger, de kan verkligen bli hispiga. Här bajsar jag löst en gång och då tror hon att det är akuten nästa. På morgonen dan efter bajsade jag ok igen och då tyckte husse att vi skulle ha is i magen. Sen dess har det inte varit något konstigt alls. Men de håller noga koll på allt jag lämnar ifrån mig.
    Nog med "skit"snack.
     
    Imorgon är det dags med "skola"! Det ska bli kul. Matte hoppas att jag ska lära mig sluta dra i kopplet och ALLTID komma när de kallar på mig. Jag hoppas mest på nya kompisar.
    January 15

    Fara på färde

    Nu är det fara på färde.
    Jag ska ta det från början. Ett par gånger har jag besökt veterinären för att mitt bajs är konstigt. I slutet av november fick jag till och med övernatta på djursjukhuset och sen dess har jag fått 3 olika antibiotika-kurer.
    Sista gången vi var där sa veterinären att om det inte blev bättre skulle de ta en bit av min grovtarm och se om jag har någon kronisk sjukdom där.
    I tisdags slutade jag med sista kuren och husse och matte har kollat mitt bajs noga. Idag var de inte glada, nu var det kasst igen, gult,löst och slemmigt, så imorgon ska husse ringa till djursjukhuset och boka tid till operation - HJÄLP!!
     
    Jag har ju inte tid med sånt, jag ska ju börja i skolan på onsdag. Jag ska gå i samma klass som "kusin" Nahla, allmänlydnad på Haglösa Hundcenter. Det ser vi fram emot alla så jag hoppas inte jag behöver missa det.
     
     
    January 09

    Jag och min Herman

    När jag hade bott hos min nya familj i 10 dagar slutade jag att äta och dricka. Detta var mitt i sommarvärmen och jag var liten, så liten, så oron i familjen blev stor. Efter kontakt med veterinär blev det besök på djursjukhuset och där behöll de mig över natten för observation. Dagen efter mådde jag bättre efter dropp och fick åka hem igen. Alla var glada. Men väl hemma ville/kunde jag inte äta, maten bara skvätte ur munnen på mig. Dagen efter befann jag mig på djursjukhuset igen och denna gång fick jag stanna i 2 nätter. Det konstaterades att jag hade blåsor i svalgen, antingen pga en virusinfektion eller för att jag tuggat på något olämpligt, kanske en växt som jag reagerat på. Jag fick åter komma hem, denna gång med en antibiotikakur.

     

    Matte tyckte det var så hemskt att jag hade behövt sova på sjukhus så när vi åkte därifrån köpte hon ett gosedjur i shopen som tröst till mig. Det var en röd- och blå frotté hund som var lika stor som jag.

    När vi kom hem så döpte min lillmatte Josse och hennes kompis Madde min gosehund till Herman och det har den fått heta sen dess.

     

    Herman han är bra. Han är det gosigaste som finns att sova på. Han är det godaste som finns att tugga, bita och sutta på. Han är det roligaste som finns att busa med, dra och skaka på. Herman fick följa med överallt.

     

    Med tiden blev han lite sliten, ögonen försvann, sömmar sprack och det ena örat lossnade allt som oftast. Det hände ibland mitt i natten, att luddet yrde, och matte eller husse kunde inte lägga undan min Herman för då grät och gnällde jag efter min Herman.  Matte och Husse lagade tålmodigt min Herman med nål och tråd medan jag satt nedanför och grät och gnällde efter min Herman.

     

    Nu har Matte och Husse gett upp försöken att lappa ihop min Herman, idag har han bara ett öra och är alldeles tunn och utan stoppning. Men vad gör det, han är fortfarande det gosigaste, godaste och roligaste som finns. 

    January 08

    Bakgrundshistoria

    Jag föddes den 20 april 2005 på Kennel Peach Passion, hos Anett i Tygelsjö.

    Min mamma heter Julia och hon är en ruby. Min pappa heter Casper och han är stilig , må ni tro, han är dansk utsällingschampion. Han är en blenheim,  precis som jag.
    Jag kom sist ut av 7 syskon. Mitt kennelnamn är Peach Passion´s Asterion men till vardags kallas jag för Ludde.
     
    Jag flyttade hem till min nya familj i Trelleborg dagen innan midsommarsfton den 23 juni 2005. Ni kan tro att jag var efterlängtad.
    Sommaren var underbar och det bästa jag visste var att springa och leka i min trädgård och ta tupplurer lite överallt.
     
    Hösten kom och det var dags att börja i skolan. Jag fick gå allmänlydnad på Trelleborgs brukshundsklubb.
    Det var roligt med alla klasskompisar men det där med ligg och stanna kvar fick jag alltid i bakläxa. Jag är jätteduktig på det hemma men glöm att jag ligger utomhus, det är ju kallt och fuktigt. Nä, då kan matte stå där och locka med hur mycket godis hon vill.
     
    Min bästa kompis är min "kusin" Nahla, en berner sennentik, som bor hemma hos mattes systers familj. När vi ses är det mycket bus och spring. Jag är 2 månader äldre men hon har blivit så stor nu så det är svårt att visa att det är jag som bestämmer. Jag hoppar och försöker men hon bara puttar omkull mig.
    När jag blir riktigt irriterad brukar jag hänga mig i hennes kind, men då säger alla fy till mig. Jag är i alla fall snabbar än henne när vi busar på vår rastkulle, då brukar hon lägga sig ner för hon vet att det inte är lönt att försöka springa i fatt mig.